Tjejer och Teknik: Jennifer Nordwall

Programmera dig runt i världen!

Vi har träffat Jennifer, en mjukvaruutvecklare som har hunnit arbeta i flera olika länder på häftiga företag. Idag är hon på Unitys kontor i Danmark och arbetar med världens mest använda spelmotor. Hon berättar bland annat om hennes jobb, hur hon gick från att älska matte och tv-spel till att börja strunta i skolan för att sedan göra en total omvändning på gymnasiet där hon verkligen trivdes och insåg att hon ville jobba med programmering och grafik.

"Högstadiet var en tuff och jobbig tid"

Jennifer har alltid haft ett intresse för matte och redan under mellanstadiet låg hon 1-2 år före alla andra klasskamraten. Hon beskriver sig själv som en liten nörd som hellre pluggade matte och spelade tv-spel än att umgås med vänner. När hon började i högstadiet fick hon bara räkna extrauppgifter så att resten av klassen skulle komma ikapp vilket gjorde att hon tappade glöden. Det var även många klasskompisar som ansåg att tjejer inte kunde vara bra på varken matte eller datorer, vilket hon tog till sig.

Högstadiet kantades av mobbning och hon blev utstött på grund av att hon var annorlunda. Jennifer förklarar att hon inte hängde med i vad som ansågs vara “normalt” och hon förstod inte varför tjejer skulle bete sig på ett specifikt sätt. Hon började strunta i skolan och drev runt med äldre kompisar på kvällarna samtidigt som betygen sjönk. Det hjälpte inte heller att byta skola då lärarna aldrig gav henne en riktig chans att utvecklas, vilket hon själv tror berodde på hennes utseende vid det laget med svartfärgat hår och piercingar.

Många LAN under gymnasietiden

Hennes gnista kom tillbaka på gymnasiet och hon hade underbara klasskompisar som hon ofta åkte på LAN med. De lärde och stöttade varandra, vilket även gjorde att hennes betyg blev bättre. Det enda negativa hon minns från gymnasietiden var att vara ensam tjej i klassen på gymnastiken. Hon hade dålig närvaro på lektionerna, speciellt på grund av den tuffa stämningen, där killarna skulle hävda sig med tacklingar och en tuff attityd.

“Om du tidigare har haft det kämpigt är mitt tips att se gymnasiet som en ny chans. Försök att återuppfinn dig själv och hitta en skola där du tror att du kan börja om och bli bättre.”

På skolan fanns det möjlighet att näst intill välja fritt vilka kurser man ville läsa, så länge man uppfyllde kraven hos de universitet man ville plugga vidare på, samt läste alla grundämnen. Jennifer valde att plugga mycket programmering, matte och media men kan fortfarande ångra att hon inte läste mer fysik. Främst då det skrivs mycket om kvantfysik-datorer nu och hon skulle vilja ha en bättre förståelse för hur kvantfysik fungerar, vilket även hjälper till när man ser på dokumentärer om rymden.

Jennifers äventyr runt världen

Efter gymnasiet flyttade hon till Gävle och började plugga grafik och post-produktion (3D, animation m.m). Det tog bara några månader innan hon insåg att hon saknade matte och programmering. Hon valde att packa väskan än en gång och börja om på nytt i Västerås på den datavetenskapliga linjen. Hon trivdes men kände att staden var för liten så när det var dags att göra sitt examensarbete bokade hon en biljett till Nya Zeeland. Efter att ha pluggat engelska i 10 veckor, var det dags för att göra sitt examensarbete. Jennifer valde att skapa en app som krypterade data där målet var att testa hur bra kryptering man kunde få i en mobil och hur användbart det hade varit. Hon trivdes så pass bra i Nya Zeeland att hon stannade kvar i 1,5 år.

Nästa flytt gick till Stockholm där hon arbetade som konsult. Även fast hon inte tyckte det var det roligaste jobbet gjorde det att hon fick möjlighet att arbeta i Munchen ett tag, hon lärde sig även att hantera stress och företag bättre. Efter att ha jobbat som konsult började hon på Rovio som IT-arkitekt och backend-utvecklare på Angry Birds 2. Hon älskade verkligen teamet hon jobbade med och några av hennes bästa vänner idag är gamla kollegor därifrån. Även fast hon trivdes bra längtade hon tillbaka till varmare breddgrader, så Jennifer sa upp sig och flyttade ner till Melbourne, Australien.

“Jag hade ett hostel bokat och lite pengar på fickan, och hoppades på det bästa. Det var lite kämpigt i början, och när jag fick min första lön hade jag bara $20 kvar på kontot.”

Hon arbetade som iOS-utvecklare och gjorde appar på Papercloud. Hon hann även ta dykcertifikat, surfa och njuta av värmen. Väl hemma igen sökte hon sitt drömjobb på företaget Unity i Danmark, vilket hon fick och det är även där hon arbetar idag.

Att arbeta med världens mest använda spelmotor

Unity är en spelmotor som många använder som ett verktyg. Unitys enkla och smidiga upplägg gör att användarna inte behöver göra allt som många tycker är tråkigt, tar tid eller inte är intresserade av för att istället lämna mer tid till kreativitet. Idag använder de flesta mobilspel men även flera andra plattformar Unity i sitt daliga arbete.

Jennifer sitter i “ljus-teamet”, där de arbetar med allt som har med reflektioner, skuggor och indirekt ljus att göra. Hon är teamets generalist, vilket betyder att hon försöker fixa och uppdatera de verktyg Unity har idag så att det blir lättare för kunderna att använda. Hennes arbetsdagar är väldigt varierande beroende på vilket projekt hon arbetar i. När vi pratar med Jennifer försöker hon fixa Unitys visualiseringsverktyg för ljus-texturer, vilket betyder att hon måste sätta sig in i deras kodbas för att kunna göra viktiga beslut. Precis som andra måste hon lägga tid på mailen, klura ut lösningar - och självklart dricka en del kaffe.

"Vi har långt kvar innan teknik-branschen är jämnställd"

Efter flera år utomlands har Jennifer definitivt märkt av skillnader till Sverige. I Australien interagerar man med främlingar på ett annat sätt och människor är mer frispråkiga, det är lättare att säga vad man tycker. När hon kom hem hade hon svårt att anpassa sig till den svenska kulturen. Hon säger att de flesta inte säger till när någon är jobbig på tunnelbanan som utan man hoppas de förstår att man är arg genom att stirra på dem, även fast det är så mycket lättare att bara säga till.

Hon märkte även hur långt fram Sverige har kommit gällande jämställdhet jämfört med bland annat Australien och Danmark, där det är svårare att bli hörd och sedd. Även fast Sverige har kommit långt i jämställdhetsfrågor tycker Jennifer att Nya Zeeland är landet att se upp till gällande frågan. Det är inte förvånande då det var det första landet som införde rösträtt för kvinnor.

Hon säger att det ibland känns hopplöst att tänka på hur tjejer behandlas inom teknikbranschen och hon vet inte hur många gånger tidigare kollegor har frågat henne om hon har PMS - bara för att hon är frustrerad. Det är otroligt tröttsamt och Jennifer tror att de kvinnor som håller sig kvar i branschen måste ha ett stort intresse för programmering och ett riktigt driv.

“Jag tror att vi måste börja tidigt för att få en mer jämställd teknikbransch. Vi måste sluta få tjejer att tro att de inte kan vara bra på matte och tekniska ämnen. Till och med jag blev rätt nedtryckt i skolan trots att matte var det bästa jag visste.”

Hon tror även att tjejer behöver en större variation av förebilder och mentorer, oavsett ålder och alla behöver någon att se upp till, någon som får en att känna sig hemma. På Unity har Jennifer blivit tilldelad en fantastisk kvinnlig mentor, vilket hon är väldigt glad för. Men hon säger att det är svårt att hitta mentorer, speciellt kvinnliga, i hennes bransch då det i dagsläget inte finns så många.

Dags att börja tänka på miljön

Jennifer tror att tekniken kommer vara ännu mer integrerad med våra liv än vad den är idag. Mycket utvecklas och komprimeras mer i våra smartphones medan hemmet och samhället inte har förändrats i samma takt. Tekniken kan i framtiden komma in i våra hem och ta över lås, övervakning och kylskåp. Det är dock viktigt att först fixa problem med säkerhet, annars kommer det bli en flopp och folk kommer inte vilja testa det igen.

“När det kommer till utbildning så tror jag att det kommer vara viktigare än någonsin att
kunna lära sig nya saker och inte vara rädd för att kliva ur sin comfort-zone. Det kommer nya
språk och ramverk hela tiden, och om inte du vill lära dig dem så kommer någon annan att
göra det.”

Det är inte hållbart att det släpps “ny teknik” flera gånger per år som sedan hamnar på soptippar. Jennifer hoppas att vi kommer göra mer för planeten och möjligtvis kan kapa en “ny teknik” som inte kräver så mycket resurser som idag, även att vi i framtiden kan använda teknik för att göra vad vi kan för miljön men även djuren.

Tycker du att Jennifers jobb låter spännande? Spana in liknande yrken i vår egna yrkesguide!

Systemutvecklare

IT-arkitekt

3D-grafiker